Hur fungerar ögat?

Varje morgon öppnar vi våra ögon och får in en mängd visuell information. Ögonen och relaterade hjärnstrukturer är ett komplext system som tillåter oss att uppleva visuell information från omvärlden. Det är lätt att ta tydlig syn för givet, men även små förändringar i strukturen eller ögonens funktion kan störa vår syn.

Grundläggande ögonanatomi

Ögongloben är inte en enda sfärisk struktur. Den består av en mindre böjd del kallad hornhinnan, som ansluts till en större del, ungefär sfärisk struktur, som kallas sklera (ögonvitan). Ögongloben är fylld med en geléliknande substans som kallas glaskroppen.

I främre delen av ögat finns det tre väsentliga strukturer: iris, pupill och lins. Iris är den färgade delen av ögat. Iris kan öppna och stänga för att avgöra hur mycket ljus som skall släppas in genom pupillen - det svarta hålet i mitten av ögat. Slutligen är linsen en flexibel struktur som förändrar sin form för att bryta ljusstrålar inuti ögat.

På baksidan av ögongloben är ett lager av vävnad som kallas näthinnan. Näthinnan utgörs av miljontals ljuskänsliga celler som reagerar på en bestämd intervall av elektromagnetiska våglängder som kallas för synligt ljus. Tappar är celler som är grupperade mot mitten av näthinnan, och reagerar på färger och detaljer i starkt ljus. Stavar är celler, som är spridda mot periferin av näthinnan och reagerar på dålig belysning.

En film som förklarar syn

Hör ögonläkare Mak Dadbin förklara vad syn är och enkelt beskriva synsystemet för att förstå vad som krävs mer än ett fungerande öga. "Vi ser i ögat, men vi ser med hjärnan."

Ögonens roll i synprocessen

När ljuset kommer in i ögat genom pupillen, passerar det genom linsen, som bryter ljuset så att ljusstrålarna träffar näthinnan. När ljusstrålarna når den bakre delen av ögat, stimuleras stavar och tappar så att de börjar producera elektriska signaler. Tappcellerna upptäcker fina detaljer och färg i mitten av synfältet. Stavceller upptäcker kanter i periferaseendet och tillåter oss att uppfatta former i svagt ljus.

Efter att stavar och tappar i näthinnan omvandlat ljusenergi till elektriska signaler, bearbetas de i en viss mån och lämnar därefter signalen till ögat genom synnerven, som ligger strax under mitten av näthinnan.

Synnerven bär den visuella informationen till hjärnan och på sin väg passerar den först genom synnervkorsningen ”chiasma” och därefter fortsätter signalerna i synnervsstrålningen som landar i en struktur som kallas för corpus geniculatum laterale, på svenska ”laterala knäkroppen”. Här börjar en ny nerv ta över signalerna från synnerven och transporterar dem till syncortex bak i hjärnan, där de bearbetas för att resultera i en rik visuell upplevelse.

Modellen som vi har förklarat här är ganska mycket förenklad i nästan alla nivåer, från första steget då ljusenergi omvandlas till elektriska signaler och bearbetas i näthinnan, till korsningen och synnervstrålningen där omkopplingen sker. De viktigaste processerna däremot - sker i hjärnan. Många olika områden i hjärnan aktiveras för att vi skall kunna se alla aspekter, från form, färg, kontrast, djup och rörelser. Om någon del av dessa komplexa arrangemang fungerar felaktigt, får vi problem med vår syn. Just därför är det viktigt med regelbundna kontroller av ögonen och synen.