Mörkerseende: Hur kan vi se när ljuset minskar?
Mörkerseende ställer andra krav på synen mot fullt dagsljus, men hur fungerar det egentligen?
En av näthinnans viktigaste funktioner är att anpassa sig till ljus och mörker. En grundläggande utmaning för alla visuella nervceller är att de måste förbli känsliga medan den omgivande ljusstyrkan kan variera kraftigt. Näthinnan löser detta problem genom att anpassa sig till den omgivande belysningsnivån.
Om ljusnivån sjunker från en låg nivå kan det visuella systemet kompensera för förändringen nästan omedelbart. Men om det handlar om en stor förändring är det svårare. Vårt mörkerseende är helt beroende av denna anpassning. När det inte fungerar normalt ser vi dåligt i mörker.
Med mörkeradaptation, menas att det är progressiv minskning av tröskeln (ökning i känslighet) med tiden i mörker. Vi ser allt bättre ju längre tid vi befinner oss i mörker.
Det finns en komplex mekanism som styr vår förmåga till att anpassa oss till olika ljusnivåer. Vi vet att det är samma mekanism som ligger bakom adaptering av synsystemet till minskande ljus som också är ansvarig för anpassningen till ökande ljusnivåer, den så kallade ljusadaptationen.
Åldrandet och mörkerseendet
Se filmen där ögonläkare Mak Dadbin berättar hur mörkerseendet fungerar och hur det påverkas av åldern.
Tre viktiga faktorer för vårt mörkerseende
Framför allt tre faktorer påverkar hur bra vi kan se i mörker.
- Koncentrationen av fotopigmenter i fotoreceptorer.
- Pupillens storlek
- Den neutrala adapteringen i näthinnan.
Vad händer med synen när ljuset minskar?
Effekterna av minskad belysning på vår operativa synfunktion kan vara dramatiska.
- Synskärpan kan reduceras till 0,1 eller mindre, alltså en tiondel av den vi har i dagsljus.
- Blågröna lampor blir ljusare medan röda lampor kommer att bli suddigare.
- Färgseendet minskar gradvis till det helt försvinner (med undantag för röd färg).
- Problem kan uppstå med nattnärsynthet.
- Djupseendet försämras.
- Bländning kan uppstå.
- Man får en central blind fläck.
Allt detta är normala fysiologiska förändringar som sker med vår syn när ljusnivån minskar. Men tänk på vad som kan hända om det finns andra tillstånd i ögat som gör situationen mycket värre!
Om synskärpan eller kontrastseendet redan är dåligt på grund av andra sjukdomar som grå starr eller problem med gula fläcken så blir mörkerseendet mycket sämre.
Reducerat mörkerseende och nattblindhet
Riktig nattblindhet är ovanligt, men nattblindhet och reducerat mörkerseende kan orsakas av:
- Långvarig A-vitaminbrist som kan förekomma vid kronisk svält, alkoholism, bristfällig fettabsorption och sjukdomar i levern.
- Glaukom.
- Läkemedelstoxicitet
- Många ärftliga sjukdomar.
- Rökning
Med ökande ålder, minskar mörkerseendet, men ljuskänsligheten kan även variera stort mellan olika fullt normala och friska individer.
Kontrastseendets effekt på mörkerseendet
Synskärpan reduceras kraftigt nattetid. Objekt kan ses på natten bara om de är antingen ljusare eller mörkare än sin bakgrund och kan därmed urskönjas genom så skillnader i kontrasten.
Synskärpan är på natten en funktion av små skillnader i ljusstyrka (luminanskontrast) mellan objekt och dess bakgrund. Därför kommer också alla tillstånd som påverkar vår förmåga att se kontraster att ha en direkt effekt på vår mörkerseende.
Viktigt att vara medveten om sina begränsningar
Ett försämrat mörkerseende är en naturlig del av åldrandet och inget att göra någonting åt (så länge det inte finns sjukdomar med i bilden). Däremot är det viktigt att vara medveten om vilka begränsningar det innebär för att kunna vara mer försiktig när det är mörkt.
En farlig situation som uppstår för äldre är i samband med toalettbesök nattetid. Om man kommer ut från ett upplyst badrum och släcker ljuset tar det tid för ögat att ställa om till den mörka korridoren. Man kommer inte att kunna se hinder i vägen och det finns en stor risk för fallolyckor.
Ha alltid en lampa i korridoren så att det inte är helt mörkt när du kommer ut!
Test av mörkerseendet (mörkeradaptation)
Känsligheten hos vårt öga kan mätas genom att bestämma den absoluta intensitetströskeln, det vill säga den minsta ljusstyrkan som krävs av en testpunkt för utveckling av synintryck.
Detta kan mätas genom att placera en person i ett mörk rom, och öka ljusstyrkan av testobjekten tills testpersonen ser den.
Nya studier visar att man kan använda mörkeradaptationstest som indikator på förekomsten av gulafläcksjukdomen (AMD) i ett mycket tidigt stadie, upp till fyra år innan kliniska tecken visar sig. Det är mycket viktigt eftersom det innebär att man kan starta förebyggande behandling.
Obs! Vi utför inte mörkeradaptationstest på Syn Ögonklinik idag, men hoppas att kunna göra det i framtiden.